Moas klassiker

Hej!

Jag har nu fått möjligheten att blogga som premiumbloggare hos www.nutraelite.se. Hädanefter så kommer jag dagligen dela med mig av min träning, recept och tips på nya bloggen. Välkommen att följa!

http://nutraelite.se/lordagswod/#disqus_thread

Fördelen med att ödelägga ryggen ett slag är att resten av kroppen verkligen får vila upp sig, som tex framsida lår! Det kändes som en utvilad kropp (i stora delar åtminstone, inte precis ländryggen då) tog sig an måndag morgon i gymmet efter cykelpasset. Det var dags att se vart kroppen befann sig efter krigstillståndet.

5 pullups
10 pushups
15 utfallssteg med stång i frontrack (vilande mot nyckelben). Använde endast 10 kg teknikstång här.

x8. När den ena körde (hade med mig min vapendragare, Helena) så vilade den andra.
Gjorde fler pullups utan hjälp än någonsin, inte alla 40 st men 30-32 st och är skitnöjd med det.
Glad att utfallsgång fungerade bra utan ryggkänningar.

Efter avslut körde vi 5x5 av komplexövningen med kettlebells från någon vecka tillbaka. Jag nöjde mig med 6+6 kg, vilket räckte för att utmana men fortfarande hålla stark rygg. Långsamma knäböjs-övningar känns rätt bra, där kan jag verkligen känna mig trygg med ryggen.

Knees to elbows sist ut, 8x3. Ryggen knakade riktigt högljutt i extensionen under bakåtpendeln av benen, inget ont med det dock utan kändes mer som att jag släppte loss lite "låst skräp", kändes nog lite mjukare efteråt inbillar jag mig.

Idag är det ordentlig träningsvärk som gått loss i kroppen, mest överallt.
Glad att det börjar gå åt rätt håll, även fast det är en bit kvar. Tunga saker, hopp och löpning känns fortfarande en bra bit bort. Får försöka vara glad över det som fungerar tillsvidare och fortsätta använda huvudet så det inte ryggen rasar ihop igen. Som minst 30 pullups till exempel, säkert med lite extra vilovikt att dra upp just nu dessutom.

Mina nya snygga handskar som Helena beställde, vilket grepp!

Fortfarande svullnad, fortfarande saker som gör ont och mina rörelser är långsamma som en 80-årig version av mig själv. Nu är det dock så många färre saker som gör ont, rörligheten ökar för var dag och jag har kunnat ha mina cykelklasser idag och igår. Satt även hela vägen in på en stol idag och kan ta på mig skorna utan större problem vilket känns som stora vinster.

Första dagen idag som jag känt att det går att styrketräna lite lätt. Mycket cirkulationsträning och rörlighet för skulderpartiet, 5-4-4-3 strikta pullups och 12-11-10 dips (börjar redan få träningsvärk i triceps, positiv känsla bland många negativa) och skonsam hållningsövning för att aktivera bålmuskulatur.
Bröstkorg och skuldra känns ungefär som ett pansar, här behövs mycket cirkulation.
Handlederna är lite överansträngda efter allt stödjande och hävande, men det känns som ett världsligt problem.
Ländryggen är såklart största boven fortfarande, stelt och dant. Inga snabba rörelser, inga fulla rörelseutslag och inget tungt kan lyftas.

Med tanke på hur mycket positivt som skett i kroppen senaste dagarna så börjar det ändå tändas ett litet hopp om att det nog snart ska bli bra. Har svårt att se mig själv hiva upp några tunga stänger och köra knäböj eller springa, men det kommer tids nog.

Jag försöker se det som att mitt hus brunnit ned och att jag nu har goda möjligheter att bygga upp en ännu starkare grund som klarar ännu större utmaningar.
Otålighet får läggas åt sidan även om jag känner mig som en galopphäst med vittring på vinst.

Hade rester av kokad quinoa och tänkte att det säkert kunde bli en god gröt. Det blev det verkligen!

1 port:
1,5 dl kokt quinoa
1,5 dl mjölk (jag tog mandelmjölk)
1 banan, skivad
2 tsk torkad frukt (gojibär och russin idag)
Kanel
Salt

Topping:
halva bananen
Valnötter (eller annan sort)
Kanel (kardemumma säkert också jättegott)

Koka halva skivade bananen tillsammans med resten av ingredienserna, ca 8 min.
Mikron kan säkert också funka!

Japp, här har vi den. Columna vertebralis. Bärande väggen i huset. Transportväg mellan hjärna och kropp. Sju halskotor, tolv bröstryggskotor, fem ländkotor och sacrum. Riddarna Atlas och Axis på toppen med specialutrustning.
Cauda Equina, nervsvansen som lämnar ekipaget. Det ena namnet efter det andra som taget ur Game of Thrones längs vägen ned mot Coxa.

Fan va trött jag är på min Columna vertebralis! Allt tar tre gånger så lång tid som vanligt och är minst lika omständigt. Ta på strumpor, vända sig om, sätta sig, bära saker.
Har inte suttit i min soffa sedan i måndags, bara tanken på hur det skulle vara att ta sig upp igen får mig att blekna.
Varje kroppsställning som är någorlunda behaglig är bara det i två sekunder till.
Min "träning" just nu är promenader.
Jag har svettats som fan för att min kropp tror att jag behöver ha hög puls, andningsfrekvens och blodtryck.
Jag trodde döden var på väg för att jag råkade nysa en gång.

Ja, jag börjar bli lite less. Jag, precis som de allra flesta tror jag, har tagit min Columna vertebralis och dess fantastiska funktioner för givet. Klart att ryggen funkar! Ont får man väl inte när man är minus 30 och fysiskt aktiv (eller åtminstone inte jag)?!

Det räckte med tre dagars massagekurs, tunga marklyft och en förmiddags avslappningsövningar i skolan, så föll jag som en jävla fura bara av att flörta med en skivstång efter detta. Såg jag det komma? Kände jag mig välmasserad och extra skör? Eh neeej.

Vet inte riktigt vad kontentan av det här nattliga dravlet är, men ta hand om din enda, fantastiska ryggrad. Kanske är det inte det mest uppenbara som fäller, utan detaljerna i periferin. Som en massageutbildning den här gången för mig. Kanske något helt annat för dig.